Om min kamomill- och lavendelsalva


<< Till butiken

Kamomill är många gånger den första medicinalväxt man kommer i kontakt med, och då i form av en kopp rogivande förkylningste, här använder jag den i salva. Lavendel innehåller massor av eterisk olja med lugnande effekt, så bara genom att andas in lavendeldoften känner man av effekten.

Jag tillverkar salvan själv. Kamomillen och lavendeln är från egen odling. Om du vill göra din egen salva så hittar du receptet här.

Innehåller endast naturliga råvaror
  • Olivoljeutdrag på kamomill
  • Olivoljeutdrag på lavendel
  • Bivax
  • Eteriska oljor: Kamomill och Lavendel
  • Naturligt E-vitamin
Beskrivning

Kamomill- och lavendelsalvan mjukgör och vårdar irriterad hud. Den är även lugnande och kan vara sårläkande, och är därför speciellt bra för irriterad hud, klåda, eksem, utslag, insektsbett, hudinflammationer, småsår och mindre brännskador.

Kamomill- och lavendelsalvan passar ypperligt till alla sorters tassar och är ofarligt vid förtäring om detta skulle råka ske. Försiktighet rekommenderas dock vid känd allergi mot korgblommiga växter (Asteraceae) eller mot någon annan av ingredienserna i produkten.

Bivax i salvan vårdar, mjukgör och ger ett skyddande skikt på huden. Bivaxet i salvan är ett suveränt skydd under vintertid när det är kallt ute, eftersom den är helt vattenfri. Den skyddar mot väder och vind genom att avvisa kyla och vatten, samtidigt som den bevarar fukt och värme. 

Dokumenterade egenskaper

Studier visar att kamomill har inflammationshämmande och sårläkande egenskaper vid utvärtes användning. Lavendel har bakterie-, virus- och inflammationshämmande egenskaper.

Biverkningar – interaktioner

Ofarligt för både människa och djur. Mycket sällsynt med biverkningar. Försiktighet rekommenderas dock vid känd allergi mot korgblommiga växter (Asteraceae) eller mot någon annan av ingredienserna.

Om du vill tillverka egen kamomill- och lavendelsalva så hittar du receptet här.

Källa: Läkemedel från naturen (en integrerad del av medicinen) av Lars Bohlin, Jan G Bruhn, Robert Burman, år 2013, sid 158-159.